Dansandet
Céilí, step och sean-nós-dans
De tre grenarna av irländsk dans som du kan möta på en middagsshow, från céilíns gruppfigurer till den improviserade, låga sean-nós-dansen.
Välj en kväll vid Liffey ↗Snabbt svar
Irländsk dans har tre huvudgrenar. Céilí-danser är gruppdanser uppbyggda kring figurer och formationer, med enkelt fotarbete. Step dance är den solistiska scenstilen, med en stilla överkropp och snabba, precisa fötter, känd från scenen sedan 1994. Sean-nós är den äldre, improviserade solostilen, dansad lågt mot marken med avslappnade armar. En middagsshow sätter vanligtvis stepdansare på scenen och avslutas med en céilí för publiken.
Céilí: att dansa som grupp
Céilí-danser är Irlands sociala gruppdanser. De dansas av allt från två till sexton personer, och intresset ligger i figurerna och formationerna snarare än i avancerat fotarbete: rader som står vända mot varandra, ringar, långdanser och kvadratiska danser i quadrille-stil. Många återupplivades under den gaeliska väckelsen i början av 1900-talet och kodifierades senare, och ett trettiotal av dem utgör grunden för examinationen av céilí-danslärare. På en social céilí väljs de enklaste danserna, så en nybörjare kan hänga med medan en erfaren dansare ropar ut rörelserna.
Step dance: scenstilen
Stepdans är den stil som de flesta besökare föreställer sig: överkroppen hålls stilla och rak, fötterna rör sig snabbt och exakt, ofta på trampdynorna. Den delas upp efter skodon. Mjuka skor används i danser som reel och slip jig; hårda skor, som i hornpipe och treble jig, tillför skons klapper som percussion. Stilen standardiserades för tävling av Irish Dancing Commission, som grundades 1929, och nådde en global publik efter att ett irländskt dansnummer under Eurovision Song Contest 1994 växte till en turnerande scenshow.
Varför armarna hålls stilla
En historia bakom den berömda stillheten går tillbaka till de kringresande dansmästare som undervisade runt om i Irland under 1700-talet och början av 1800-talet. Lokalerna var små, så danserna visades ofta på bordsskivor eller till och med på tunnlock, vilket inte lämnade något utrymme för svepande armar eller rörelse över ett golv. Wikipedia förbinder dessa trånga scener med armarna hållna längs sidorna i tidiga stilar. Moderna scendansare använder ofta armarna friare, men tävlingsreglerna kräver fortfarande att de hålls nere.
Sean-nós: den gamla stilen
Sean-nós betyder "gammal stil", och namnet omfattar både ett sätt att sjunga och ett sätt att dansa. Som dans är det en solistform: låg mot marken, improviserad snarare än koreograferad, med armarna som svänger löst och fötterna som hamrar ut melodiens betonade taktslag, ett steg känt som batter. Det finns ingen fast kostym och ingen föreskriven hållning utöver att stå någorlunda rak. Dansarna turas ofta om och spelar på varandras energi, vilket gör det mer likt ett samtal än en rutin.
Brush dance
Dansarna på Bachelors Walk-showen har med brush dance i sitt program. Den beskrivs som en mer specialiserad form av sean-nós-dans, så förvänta dig något i den friare, improviserade anda som präglar den gamla stilen snarare än en drillad rad av stepdansare. Exakt hur den framförs är upp till artisterna den kvällen. Som en gren av sean-nós tillhör den traditionen av personliga, improviserade steg som dansas nära golvet, snarare än tävlingsstepdansens höga sparkar.
Set dancing, céilíns kusin
Set dancing är den andra sociala tradition du kan höra talas om. Den dansas i första hand för nöjes skull snarare än för tävling, och den lånar en del av stepdansens intrikata fotarbete, vilket gör att den ser livligare ut än céilí-dans för en utomstående. Irländsk gruppdans som helhet står i skuld till den franska quadrille, som påverkade den starkt i slutet av 1700-talet. Du kommer troligen inte att lära dig ett helt set på en middagsshow, men om du gillar céilí är set dancing nästa sak att leta efter.
Källor